LINN

Sista lördagen i Februari 2010 såg jag min Nero för första gången. Jag hade tjatat på mamma i säkert 5 år för att få en hund, och så äntligen hände det. Första gången jag träffade Mog-Ur´s Unicorn, som han heter på stamtavlan, så somnade han i min famn. Det märktes redan då att han är en väldigt trygg hund!

Mitt allra största intresse är helt klart hundar, och det jag verkligen brinner för är agilty. När jag och mamma valde ras, velade vi att det skulle vara en hund med mycket energi som kunde utan problem följa med på långa ridturer, träna agility m.m Därför tyckte vi att en mudi var passande, för jäklar vilken glöd! Med en mudi måste man helt klart vara beredd på att det är långa och fartfyllda promenader som gäller. Men de måste ju självklart få sin tid att ta det lungt, slappa och bara vara. 

Jag är också intresserad av lydnad, och i framtiden tror jag att freestyle också kommer bli min och Neros "grej". 

På tal om framtiden. Jag går nu sista året på grundskolan, 9:an alltså, och börjar gymnasium snart. Jag har väldigt länge tänkt att jag vill jobba med djur, men jag vet inte riktigt ännu vad jag vill göra. Sen jag har skaffat hund så blir jag mer och mer inriktad på det där med hundar, jag kommer nog så småningom utbillda mig till någon slags instruktör. Jag har bestämt vilket gymnasium jag vill gå, jag vill gå på Grans hundlinje i Öjebyn, såklart. 

NERO

Nero är min allra första hund. Han är min egen, underbara lilla mudi! Han är en glad, trygg hund med mycket energi. Det är inte mycket han är rädd för, lite på sin vakt har han varit med dammsugarn, och sen han själv sprang upp på gungbrädan (ett agilityhinder) så har han varit lite försiktig med den också. Men han är väldigt trygg med alla och älskar alla människor, speciellt mig  

Det står på rasstandarden att hunden ofta fäster sig vid en speciell person, och det märks tydligt att det är mig han är fäst vid, och det är ju superbra! Det är ju vi som ska leva tillsammans i förhoppningsvis minst 15 år!

Nero gillar fart, och han har väldigt snabba reflexer! Det, tror jag, gör honom till en väldigt bra agilityhund. Men jag har inte kommit så långt med agilityn ännu, han är ju inte ens ett år, och vi har ju inte brottom!